Forskning och utveckling

Vi som driver verksamheten är forskare på två angränsande ämnesområden.

Georg Drakos är docent i etnologi och har i sin forskning och undervisning särskilt ägnat sig åt berättande som en social, kulturell och kroppslig handling. Helena Bani-Shoraka, som har disputerat i ämnet iranska språk, är sociolingvist med inriktning på flerspråkighet, samtals- och interaktionsanalys.

På ett teoretiskt plan möts vi inom den sociolingvistiskt orienterade performansforskningen. Vårt samarbete bärs också fram av ett gemensamt intresse för att förena forskningsresultat från universitetsvärlden med praktisk kunskap från arbetsplatser. Med den inriktningen inledde vi 2013 samarbetet efter att ha medverkat i ett projekt för att stärka samverkan inom humaniora och samhällsvetenskap (Humsamverkan). Ett föredöme för oss är att skapa former för ömsesidiga kunskapsutbyten mellan yrkesutövande, konstnärligt och vetenskapligt arbete. Det är vår främsta metod för att kunna bidra till förnyelse på olika områden.

Vårt arbetssätt är mer specifikt inriktat på att förbättra narrativ praxis i arbetslivet, som ytterst innebär att vidareutveckla kompetensen att lyssna till människors berättelser. En utmaning i sammanhanget rör förmågan att kommunicera oavsett den egna egen och andras språkliga bakgrund. En annan är att tillförsäkra varje individ en egen röst när funktionsvariationer drabbar deras förmåga att berätta. Vår vision är att bidra till metodutveckling som höjer statusen hos yrkesutövare och förbättrar kvaliteten i välfärdsprofessioner. Genom att vara på mångkultur och flerspråkighet som en resurs vill vi bidra till att stärka inkluderingen i samhället. Ur erfarenheterna från nedanstående och tidigare projekt har kursverksamheten vuxit fram.

Berättarkonst och funktionshinder

Detta tvååriga projekt genomfördes under 2014 och 2015 inom ramen för Kulturrådets satsning på ”Kultur för äldre”. I sex delprojekt som involverade olika omsorgsverksamheter fick vi bekräftat att alla kan delta i berättande trots funktionsvariationer och oavsett språklig bakgrund. Men en viktig förutsättning är tillgången på goda lyssnare. På ett tidigt stadium utvecklades ”Narrativ praxis-modellen” som ett sammanhållande ramverk för att vidareutveckla kompetensen att lyssna till berättande. Projektarbetet baserades på ömsesidiga kunskapsutbyten mellan yrkespraktik, konstnärligt och vetenskapligt arbete. Med hjälp av detta utbyte framställde filmaren och animatören Stanislaw Przybylski Linder 13 kortfilmer.

Kompetensen att lyssna

Som en uppföljning och bearbetning av erfarenheterna från det ovan nämnda projektet framställdes en metodbok med titeln Kompetensen att lyssna. (Georg Drakos & Helena Bani-Shoraka red.). Bokens medförfattare har rekryterats bland de yrkesverksamma deltagarna i det genomförda projektet. Boken ger djupa inblickar i de skiftande former av narrativ praxis kan få i vård och omsorg. Här presenteras ”Narrativ praxis-modellen” som ett gemensamt ramverk för hur kompetensen att lyssna kan vidareutvecklas i yrkesutövande av skilda slag. Boken vänder sig såväl till yrkesutövare som till utbildningar inom vård, hälsa och socialt arbete. Boksläpp för metodboken arrangeras under september 2018.

Kultur på recept

Kultur på recept är namnet på en försöksverksamhet som genomfördes inom ramen för regeringens satsning på en form av kompletterande rehabilitering med kulturaktiviteter. Georg Drakos medverkade i uppföljningen av en försöksverksamhet i Stockholm som pågick i två omgångar (2014–2015). Uppföljningen beskriver hur tre sammanvävda processer är grundläggande betydelse för möjligheten att mobilisera deltagarnas egna resurser. Uppföljningen understryker värdet av att deltagarna ges möjlighet att bearbeta erfarenheterna av aktiviteterna i eget berättande för att ge programmet varaktig betydelse. Läs mer om uppföljningen i boken Kultur och hälsa i praktiken (2016, s. 21-47).

Kulturaktiviteter inom vården

En motsvarande uppföljning, men i form av en intervjustudie, genomförde Georg Drakos under 2017 i Region Uppsala, där man valt att benämna verksamheten Kulturaktiviteter inom vården. Uppföljningen inriktades särskilt på frågor om hur deltagarna får redskap att mobilisera sina egna resurser genom att framträda, framföra eller utföra något. Med en teknisk term inriktades intervjuerna och en gemensam workshop därmed på formerna för deltagarnas performans. Eftersom villkoren för performans och att mobilisera patienters/deltagares egna resurser skiljer sig åt inom vården respektive inom de fristående kulturaktiviteterna visar uppföljningen i vilka avseenden kulturaktiviteterna utgör ett komplement till vården.

Rehabilitering med kultur

Rehabilitering med kultur är namnet på vidareutvecklingen av försöksverksamheten Kultur på recept i Stockholm. Verksamheten bygger vidare på tidigare gjorda erfarenheter, men inkluderade nu deltagare med begränsade kunskaper i det svenska språket. Den begränsade verbala kommunikationen med deltagarna ledde till att deltagarnas resurser av annat slag uppmärksammades desto mer. Ur den synvinkeln skulle man kunna säga att deltagarnas begränsningar att delta i samtal på svenska har kastat ljus över programmets kapacitet att överkomma begränsningar och involvera deltagare oavsett deras språkliga bakgrund. Denna kapacitet har vi försökt synliggöra genom att beskriva de många sätt som deltagarna i programmet erbjuds möjligheter att uttrycka sig med andra medel än det talade ordet. Följeforskningen som utfördes under 2017 av Georg Drakos och kompletterades av Helena Bani-Shoraka presenteras i två sammanhängande rapporter (del 1 och del 2).